Direktlänk till inlägg 22 mars 2016
Jo, jag hade ett "break" från bloggandet då jag inte hade energi att blogga. Jag skrev för någon dag sen varför det blev så. Nu tänkte jag berätta vad som händer inuti mig, och hur jag hanterar det. Det är svårt att sätta ord på det så ni får ursäkta att det kanske inte är det tydligaste att förstå. En del kommer bli chockade, medan vissa känner redan till den här vardaglig "kampen".
Varje dag har jag ångest, och händer det något som förstärker det kan det utlösa en panikattack. Det kan vara stress inför ett prov, rädsla om jag ska till t.ex vårdcentralen eller liknande. (För er som inte vet har jag stark rädsla för såna platser). Det kan vara för mycket press och för höga krav, och det kan vara att någon skäller ut mig i onödan. För mig är panikattackerna hemska. De varar allt mellan några minuter upp mot kanske en timme. Det som händer när jag får en panikattack är att först känner jag mig tom på energi. Sen från ingenstans börjar jag andas häftigare och få huvudvärk, det kan även svartna för ögonen. Sen blir jag yr, och kan börja hyperventilera. Tårarna börjar rinna och jag får verkligen panik blandat med stark ångest. Eftersom jag tappar kontrollen vid panikattackerna blir jag ännu mer rädd och stressad vilket leder till att de blir värre.
Jag har fortfarande inte kommit fram till vad jag ska göra när jag får en attack. Men jag brukar sätta mig någonstans för det känns som jag ska svimma. Jag måste fokusera på att andas och ta det lugnt.
Jag gillar inte alltid hur jag ser ut. Jag vet att jag inte är tjock, men det känns så ibland. Det kommer oftast i perioder, och då har jag ångest över det. Värst är det särskilt nu på våren och sommaren.
Jag äter väldigt lite, eller ingenting under kanske en vecka för jag mår så dåligt över det. Men det är inte ovanligt att jag slutar äta för att jag mår så dåligt över annat.
Jag är rädd att förlora kontrollen över allt. Jag vill ha kontroll över mitt utseende, jag vill känna att jag kan kontrollera mitt psyke, men det är så gott som omöjligt att göra.
Just nu så är mitt liv väldigt komplicerat och jobbigt. Jag kan knappt få fram ord på vad som händer. Men personer i min omgivning är svårt sjuka och mår inte bra, det är spänt hemma, hästar jag älskat har fått avlivas, och det har blivit så mycket negativt att ta in på en och samma gång, och det har lett till att jag inte alls mår bra.
Det är få personer som kan se om jag mår dåligt. För jag döljer det oftast. Bara genom att le och se glad ut, sträcka lite på mig och låtsas allt är bra, övertygar jag de flesta om att jag mår bra. Men bakom masken är jag totalt förstörd. Jag har som sagt döljt mina känslor sen 1an i grundskolan, men sen 8an har det blivit svårare för mig då det blivit för mycket jag dolt. Jag har fått ångest och panikattacker, och har påbörjat någon form av ätstörning som brukar komma i perioder. Den finns där hela tiden, men emellanåt kan jag kontrollera den. Men till slut orkar jag inte kämpa emot längre och "faller ner" igen.
Jag vet att för en person som aldrig känt såhär är det svårt att förstå hur man mår och reagerar som man gör. Alla reagerar olika på sånt. Det här är hur jag reagerar, och agerar. Det kan låta rätt "fånigt", och kanske att det är påhittat-att man inte kan känna såhär för de orsakerna. Men det här är jag-det är så jag känner, och mår. Det är väldigt jobbigt.
"Conceal, don't feel, don't let them know" ~ Frozen - Let it go
"It feels like I am lost" ~Sebastian Krantz - Be without you
När det blir lite korta uppehåll från bloggandet är det säkert för att jag mår så dåligt, så nu vet ni hur jag mår. Det går sällan en enda dag utan att jag mår det minsta dåligt inombords. Det syns inte alltid på utsidan, hur det känns på insidan. <3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | 29 |
30 |
31 |
||||||
|