Godmorgon bloggen. Ledsen att uppdateringen den senaste  veckan varit sämst, men jag har inte mått så bra så har fått prioritera och fått välja bort något så länge, och då blev det tyvärr bloggen. 

Idag har jag valt att stanna hemma från skolan, det bestämdes redan igårkväll. Men inte pga feber eller så. Utan för jag mår så dåligt psykiskt så jag vaknar på natten av panikångest, så får inte sova som jag ska. Sen eftersom jag har någon form av ångest hela tiden så tar det mycket på mig. Jag är hela tiden trött och det blir jobbigare att vara fokucerad på lektionerna och mina panikångest-attacker triggas lättare när jag också är trött. 

Så igår bestämde vi att jag skulle stanna hemma och vila så jag orkar med skolan fram till lovet. 

Nu när jag vaknade insåg jag att det var ett bra val att stanna hemma idag för jag är även tjock i halsen idag.. jippi. 

Fler inlägg kommer komma under dagen :) 

Hejhej! 

Jag har varken haft tid eller ork att uppdatera de senaste dagarna. Lite för mycket som hänt, mycket i skolan och framförallt mycket känslor. Jag orkar inte gå in på detaljer just nu... 

Iallafall, här kommer lite bild-bomb på vad jag gjort sen i torsdags :) 

I fredags red jag Altius på dressyrträningen. Jag känner att jag rider honom bättre utan sadel så jag red barbacka och det gick verkligen superbra! :D 

När jag sen kom hem från stallet samma kväll låg den här boken på mitt skrivbord!! Tack mormor <3

I lördags red jag ett dressyrpass på den här piggelinen! :D Rovena var verkligen superfin och avslappnad för en gångs skull <3 Det var precis vad jag behövde efter ha pluggat halva natten. 

Sen efter ridpass på Rovena och US-möte var det bara att åka hem och byta om till festkläder då två av mina bästa vänner fyllt 18 år!! :D 

Hahah ja jag måste bara lägga upp den här supercoola selfien med mitt favoritfilter på snapchat, som jag tog på vägen till Helsingborg i lördags! :D 

Ja, som ni kanske kan gissa så blev det liten hemmafest med 5 girls! :D 

Och sen vid 12 på natten bestämde vi oss för att gå till McDonald´s! :P 

Ja, det var övernattning till idag, och jag skulle iväg på brunch med släkten så det var bara att ta på sig finkläder igen och åka till Landskrona! #inteallstrött

Sen nu ikväll är det plugg som gäller. Har en hästkunskaps-uppgift som ska in imorgon kväll som jag inte är klar med.. Och ja vi har bara haft ca en vecka på oss och den är rätt stor...

Vi har fått en uppgift på hästkunskapen i skolan att vi ska låtsas att vi får hem en 4-årig häst från Holland, som vi ska få ha detta året ut. Vi ska sätta upp mål för året med den här hästen och göra upp en plan på hur vi ska träna den och varför. 

Först tänkte jag "men åh vad jobbigt", men nu har vi jobbat med den två lektioner, och jag har fått in ett bra flyt. Jag har en klar plan i huvudet på hur min häst ska bli, nu ska jag bara försöka skriva ner det i ett dokument :) Jag ska ha en Haflinger, som ska fungera som en trevlig allroundhäst och en bästa vän som ställer upp på allt möjligt roligt! :) Nu vill jag inte sluta arbeta med uppgiften, jag tycker det är en så rolig uppgift! :D 

Haflinger är en mysig hästras, jag älskar haflingers! Så tänkte att detta är ett perfekt tillfälle att låta mina fantasier komma till användning, då jag vill få hem en 4-årig haflinger och jobba med :) 

Här är en bild på hafllingern Lilja och mig när vi var på turridning på Söderåsen i våras förra året med fredagsgruppen på Viarp :) 

Det är nu sista skolveckan för mig innan höstlovet. Då tänker väl ni, hur kan det stämma? Det är ju bara vecka 38? 

Jo, vecka 39-43 har min klass APL-period. Vilket innehåller 1 vecka traktorkörning och sen 4 veckor APL. Jag har traktorvecka nästa vecka. Eftersom jag har fått APL-plats i Tyskland, och därmed kommer bo där under hela den tiden inkl. helger, så har jag praktik i 3 veckor, medan de som har fått praktikplats i Sverige har 4 veckor :) 

Än så länge vet jag inte till 100% vilka veckor jag är borta, men det får jag antagligen reda på imorgon. :) 

Som ni nog kan lista ut så kommer jag inte kunna blogga under tiden jag är i Tyskland, men jag ska se om jag kan komma på något så det blir lite uppdatering på bloggen. :) Vad skulle ni säga om någon/några av mina vänner fick ta över bloggen och sköta uppdateringen medan jag är i Tyskland? Kommentera gärna vad ni skulle tycka om det! :) 

Skolan är i full gång igen efter sommarlovet. För mig och min klass del så är det nu slutspurten innan vi beger oss ut på APL (ArbetsPlatsförlagt Lärande / Praktik). Som jag sagt tidigare så ska jag till Tyskland. 

Vi har just nu 3 olika skrivuppgifter som ska vara inlämnade nästa vecka. 

I svenskan har vi sett en film vi nu ska skriva en utredande text om. Alltså ungefär som en filmanalys. Filmen vi har sett är Svindlande höjder, som utspelar sig på 1800-talet under realismens tid. Jag tyckte inte själva filmen var så bra, den var mest långtråkig om jag ska vara ärlig :P Men det är en film som tydligt speglar realismen. :) Den här uppgiften har jag inte riktigt hittat flytet i än, jag hoppas jag gör det snart så jag kan göra ett bra arbete :) 

I biologin arbetar vi med något liknande. Vi har sett två miljödokumentärer, Cowspiracy och Den 11:e timmen. Båda handlar om miljön. Vi skulle välja en av filmerna vi vill skriva en filmanalys om. Jag valde Cowspiracy då den handlar om djurindustrin/djurhållningen-hur det påverkar miljön. Då jag är intresserad av de frågorna som rör det ämnet så tyckte jag det var ett självklart val. :) Den uppgiften var lite svår att komma igång med, men nu går det mycket lättare och det är riktigt roligt och intressant att arbeta med :) 

På entreprenörskapen arbetar vi med en text om två entreprenörer, en från ca 1800-talet och en som lever i vår tid, som vi ska jämföra och resonera kring. Jag har valt Alfred Nobel och Felix Kjellberg att arbeta med. Den här uppgiften är verkligen den roligaste jag fått i skolan någonsin! Jag älskar entreprenörskap - det är sååå sjukt roligt!! Den här uppgiften passar mig perfekt och jag är riktigt nöjd med min text än så länge. Jag ska försöka utveckla den ännu mer, så den blir ännu bättre. 

Som ni nog kan lista ut så älskar jag att skriva! Det är så roligt, och det är min styrka i skolan! Koncentrerar jag mig tillräckligt mycket blir jag oftast själv förvånad över resultaten av mina färdiga texter! ;) 

Mitt favoritämne i skolan är entreprenörskap och ridning (såklart :P ) 

Vilket är ert favoritämne i skolan, och varför? :) Kommentera gärna, för jag är nyfiken på att höra era åsikter! Går du inte i skolan så kommentera gärna vilket som var ditt favoritämne! :) 

Jag behöver få ut det här, det är baserat på hur det känns att gå i skolan idag - hur jag upplever det. 

Hösten 2011 infördes ett nytt betygssystem i skolan. Det skulle ge eleverna mer rättvisa betyg, samtidigt som lärarens bedömning skulle underlättas. Jag är säker på att alla är medvetna om det vid det här laget. Men det jag kommer säga nu tror jag inte alla är medvetna om - det nya betygssystemet har bristningar. 

Det nya betygssystemet är orättvist, omänskligt och bäddar för misslyckande. Det är utformat på ett sätt som gör att det inte finns utrymme för misslyckande hos oss elever. Vi kan inte ha en dålig dag på ett prov, vi måste vara bäst hela tiden. Får jag som elev får A i alla kriterier förutom på ett prov där jag får ett E blir mitt betyg D. Får jag C i alla kriterier förutom ett och får ett E blir mitt betyg också D.

Vad tror ni händer med studiemotivationen när man får det beskedet? Juste, den försvinner, putsväck, hejdå, adjö, ses aldrig mer. Varför ens kämpa för ett A? Varför klämma ur sig de där "nyanserade" och "välutvecklade" meningarna om de ändå inte kommer väga upp någonting? Detta signalerar ingenting annat än att dåliga prestationer väger mer än de bra prestationerna. Jag tycker det är helt orimligt. Ska inte skolan lyfta bra egenskaper och bra prestationer istället för att lyfta de lite sämre förmågorna? Betygen sätts alltså efter elevens sämsta prestation. 

Ingen människa kan vara bäst på allt. Men för att få betyget A i slutbetyg i kursen så måste du vara bäst varje gång och det finns inga utrymmen för misstag. 

Det här betygssystemet är inte utformat för ungdomar, det är gjort för maskiner som är programmerade att göra allt perfekt. Grejen är ju den att jag är inte mer än människa, och det är ingen annnan heller. 

Nu verkar det ju som att skolverket börjat inse det här problemet, och ändrat lite i betygssystemet, så nu ska det inte vara lika strängt. Utan de har gjort plats för några misstag och någon lite sämre prestation, utan att läraren ska behöva sänka elevens slutbetyg. 

Alla är inte några test-elever som presterar på prov. En del kan inte prestera bra på proven, men visar tydligt på lektionerna att de kan kunskapskraven på en ganska hög nivå. 

Många elever lider av stress och prestationsångest, varav jag är en av dem. Jag vill få bra betyg, men jag hoppas att något mer händer så att skolan inte behöver vara ett så ångestfyllt område för oss elever. Vi är elever, ungdomar som har andra intressen än skolan, och vi kan inte sitta och plugga även hemma, utöver skoltiden. Vi behöver släppa skolan några timmar varje dag för att kunna prestera. Vi orkar inte sitta i skolan i 5-7 timmar, för att sen komma hem och ha en massa prov och läxor att plugga till. 

Min skola har förståelse för att vi inte är maskiner som kan jobba dygnet runt, så vi har sällan läxor och prov så vi ska hinna med att göra annat också. Jag har märkt att min prestationsförmåga ökat genom det systemet min skola har, och jag hoppas att fler skolor kommer att ta efter.

Från förskolan till 6an var varje dag en plåga. Jag och min enda kompis var mobbade av i stort sett hela klassen. Vi blev tvugna att hålla oss i de avlägsna delarna av skolområdet på rasterna för att undvika de andra, eller så höll vi oss i närheten av rastvakterna. I klassrummet var vi de tysta som inte vågade säga ett ord. Sa jag något fel blev jag utskrattad och retad för det retsen av dagen. Gjorde jag något fel blev jag retad för det. Jag blev t.o.m retad för mitt stora intresse för hästar och ridning. 

Så redan från början i skolan har jag varit rädd för att göra fel, rädd för att stå inför hela klassen. Lågstadiet var jag och min kompis lite för unga för att kunna förstå vad det var vi blev utsatta för, men i fjärde klass började det gå upp för mig vad som hände och vad de gjorde mot oss. Jag grät varje kväll för jag ville inte gå till skolan, VILLE INTE. Varje morgon mådde jag dåligt och grät då också. Jag vågade inte längre ha på mig vad som helst, utan ansträngde mig för att ha vårdat hår, något nagellack på naglarna, jeans och snygga tröjor. Men det spelade ingen roll, det blev bara värre med tiden. Så fort mina föräldrar hade försökt prata med skolan, och skolan sen pratat med de som höll på, blev jag mobbad för att jag gick och skvallrade för mina föräldrar. Till slut slutade jag säga till, men jag fortsatte må dåligt över skolan. Varje dag var en kamp om överlevnad. Jag kunde aldrig se något slut. Jag gick hela dagarna med en "mask" som gjorde att det skulle se ut som att jag inte tog åt mig vad mobbarna gjorde, och som inte skulle visa någon hur jag kände. Ett tag funderade jag på att sluta rida, för att minska mobbningen, men insåg att det inte skulle hjälpa. 

Som tur var hade jag min kompis "Jojo", som var i samma situation som jag. (vi gick i samma klass). 

Men efter vad som kändes som en hel livstid var 6an slut, och högstadiet började. Det blev som en nystart, med ny skola, nya lärare och nya klasskompisar. Mobbningen upphörde i klassrummet. Men ute på rasterna fick jag fortfarande se upp. Jag kunde inte gå själv på skolan utan mina vänner ifall jag skulle möta de från min gamla klass.

I 8an slog de två tyska-klasserna ihop till en stor, och där började det igen med att jag inte vågade säga något i klassrummet. Min lärare förstod mig väldigt bra och tvingade mig aldrig till något. Samma var för min kompis, vi höll alltid ihop, stöttade varandra och hjälptes åt med läxorna då vi inte alltid kunde fokusera i klassummet. 

På högstadiet var mobbningen inget stort problem, förutom på tyskalektionerna då. Problemet för mig på högstadiet var att alla känslor jag hade dolt i låg och mellanstadiet "kom ifatt mig". Jag började må dåligt psykiskt, och i 8an blev betygspressen större, och en del tragiska saker hände i både 7an och 8an. Det brast för mig, jag kunde inte dölja något längre. Jag orkade inte kämpa emot. Nu orkade jag inte gå till skolan för jag mådde psykiskt dåligt. Det resulterade i att jag började slarva med maten, hoppade över frukosten, för att kunna sova längre, åt mindre på lunchen för att hinna plugga, och åt lite på kvällen för att kunna lägga mig snabbt. Till slut åt jag nästan ingenting, och var jämt deprimerad och hade ångest och kände mig stressad. Tack vare mina underbara vänner orkade jag kämpa mig igenom varje dag. Sommarlovet mellan 8an och 9an återhämtade jag mig ganska bra, började äta igen och blev "lugn" igen och började få ro psykiskt. Men efter sommarlovet dröjde det inte länge innan jag var tillbaka i den onda cirkeln. Samma sak igen, slarv med maten och jämt kände jag stress och riktig ångest. Hade ofta huvudvärk, och mådde allmänt dåligt. 

Jag lyckades ta mig igenom grundskolan, men allt som har hänt har satt sina spår djupt inom mig. Fortfarande har jag inte återhämtat mig efter allt som hänt. Jag får lätt ångest, får en del panikattacker, just nu i perioder har jag svårt att äta mycket, speciellt perioder med mycket stress. Jag är ofta nedstämd, deppig och vissa dagar känns det som om alla världens färger är borta. 

Jag är väldigt glad att jag höll fast vid ridningen i låg och mellanstadiet trots jag var retad för det. Idag är jag en stolt ryttare och kan gå var som helt ridklädd. 

Ni som orkat läsa igenom hela den här långa texten-tack! Jag är INTE ute efter uppmärksamhet med den här texten, utan jag vill bara att ni ska veta att man ska hålla fast vid sina drömmar och inte bry sig om vad andra tycker! <3

What doesn't kill you makes you stronger!! 

Ja hur är det då att vara på ridgymnasiet? Jag går ju i 1:an, så tänker nu berätta vad jag tycker om Helsingborgs Ridgymansium ;) 

Till att börja med så är det en liten skola, 140 elever går på skolan. Man kan välja att läsa Hästhållning, eller Djursjukvård (djursjukvård väljer man antingen smådjur som katt, hund. Eller stordjur som häst). Sen kan man lägga till Naturvetenskap, eller business magament (företagsekonomi). Jag läser endast Hästhållning då jag var så galet skoltrött i 9an och orkade ingenting. 

Eftersom vi är så få elever får man väldigt bra relation till lärarna! 

Klasserna är blandade med alla olika inrikningar, och alla har ett individuellt schema. Det är en härlig och skön stämning på skolan. 

Ett stort plus ärden goda maten! :D Vi får den mesta maten tillagad på skolan, och vi får även efterrätt så gott som varje vecka!!! 

Skulle det inte vara god mat någon dag, eller man blir sugen på något under eftermiddagen finns det en cafeteria en trappa ner (vid entrén), där de också har hemmagjord mat, godis, chokald, toast..ja ni fattar. Men det har inte varit någon gång så här långt då maten inte varit god ;) 

Vi har inte så många kurser igång åt gången heller, vilket också är jätteskönt! :) 

Hästarna är jättefina, och det är uppvärmda ridhus, hehe! Stort plus på vintern! 

Vi har inte egna datorer, utan vi har ett system med att man kan låna datorer till lektioner om man behöver det, och sen lämnar man tillbaka dem efter lektionens slut. Det funkar också bra, och är väldigt smidigt. 

Vi har nästan allt under ett och samma tak, vilket är toppen! Bussen till skolan stannar dessutom nästan under taket så det är smidigt att ta sig dit! :) 

Jag trivs superbra, det är riktigt roligt att vara i skolan. Jag går upp strax efter fem varje morgon för att ta mig till skolan, och det är helt klart värt det! :D 

www.ridgymnasiet.nu är hemsidan om ni vill veta mer, eller kolla på hästarna som skolan äger! :)