Ciao! 

Som rubriken kan ge en ledtråd om så mår jag just nu skit. Fram till jag kom hem från stallet mådde jag rätt okej, och efter dressyrpasset på Bandit så kändes det riktigt bra! 

Men sen kom jag hem, och stämningen här hemma upplever jag som väldigt spänd, ibland känns det som man kan ta på den... 

Jag gick in på mitt rum för knappt en timme sen, vill bara begrava mig under täcket med alla mina kuddar och gråta, och det är precis vad jag ska göra när jag skrivit klart det här. 

Jag orkar inte hålla tankarna för mig själv när det kommer såhär, så ville mest bara få det ur mig. 

Jag önskar er en trevlig helg så hörs vi imorgon, för nu är jag klar med den här dagen...

Jag behövde verkligen det här lovet! Jag har faktiskt mått rätt hyfsat den här veckan. Jag har bara haft en riktig panikattack, vilket jag är glad för. Ångesten har ju legat och gnagt i mig i bakgrunden, men det är så mycket bra som har hänt på en vecka så jag är just nu starkare än min psykiska ohälsa! :) Det känns rätt skönt att kunna svara att jag mår rätt okej på den svåra frågan Hur mår du? Och att svaret då är sant. Men precis som tidigare kan mitt mående ändras på minuter, men det är iallafall oftare som jag mår rätt okej ändå om man jämför med hur dåligt jag mår emellanåt. 

Jag har unnat mig att sova så länge som möjligt ett par dagar under den här veckan, och då har jag sovit i 12 timmar. Jag visste redan innan att jag var riktigt trött men det tog ungefär 2 dagar innan min kropp "vågade" släppa taget och vila ut. Det känns lite konstigt att vakna på morgonen efter ha sovit så länge, men nu har jag börjat vända tillbaka på dygnet igen till normala tider. Så nu ringer klockan senast 7, så jag ska vara någorlunda med på noterna när det är dax att gå till skolan på tisdag igen. 

Bjuder på en liten kelbild på mig och Pilgrim <3

Mitt liv kan lätt jämföras med en berg-och dalbana. Så fort jag lyckas ta mig upp och börjar må bra allt oftare händer det nästan alltid något som får mig att falla ner igen. 
Den här gången har en av de värsta sakerna inträffat, och det är att jag har blivit sviken av flera av mina "vänner". Just nu känns allt totalt meningslöst och jag har svårt att se ljuset och ett slut på det hela.

Citatet av Franz Kafka "Var inte för optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg", känns som en bra beskrivning av min sinnesställning just nu. 

Jag är lite för nere för att orka skriva mer om det här just nu, men ja... Vad ska jag säga? 

Det är bara att fortsätta kämpa... 

Hej igen! 

Jag är ledsen att jag inte orkat blogga de senaste dagarna, men det är så att jag knappt orkar gå till skolan. När jag är i skolan orkar jag knappt tänka och jobba. Bara skriva ner anteckningar är väldigt ansträngande och jag har bestämt mig för att försöka ta tag i det här nu under sportlovet, för det är verkligen inte hållbart. Det är jag medveten om, men det blir bara det att jag måste påminna mig själv om vad min ångest gör med mig, för jag vill gärna förminska mitt "problem" och vill inte riktigt inse att det inte är normalt att må som jag gör... 

Nu har jag bara imorgon också, och sen går jag på sportlov! Så det kommer bli mer uppdatering, håll ut! Jag vill så mycket med mitt liv och med min blogg att det blir för mycket, men jag ska fortsätta kämpa!

Godmorgon bloggen. Ledsen att uppdateringen den senaste  veckan varit sämst, men jag har inte mått så bra så har fått prioritera och fått välja bort något så länge, och då blev det tyvärr bloggen. 

Idag har jag valt att stanna hemma från skolan, det bestämdes redan igårkväll. Men inte pga feber eller så. Utan för jag mår så dåligt psykiskt så jag vaknar på natten av panikångest, så får inte sova som jag ska. Sen eftersom jag har någon form av ångest hela tiden så tar det mycket på mig. Jag är hela tiden trött och det blir jobbigare att vara fokucerad på lektionerna och mina panikångest-attacker triggas lättare när jag också är trött. 

Så igår bestämde vi att jag skulle stanna hemma och vila så jag orkar med skolan fram till lovet. 

Nu när jag vaknade insåg jag att det var ett bra val att stanna hemma idag för jag är även tjock i halsen idag.. jippi. 

Fler inlägg kommer komma under dagen :) 

Hejhej! 

Ledsen att uppdateringen varit lite sisådär de senaste dagarna, men min ångest sliter i mig och jag orkar inte göra så mycket. Det är rätt mycket som händer just nu och jag känner hur jag förlorar mig själv mer och mer. Den här veckan har jag haft fler riktiga ångestattacker än jag haft på länge, 3-4 har jag fått den här veckan... Så jag försöker just nu att lugna ner mig för jag blir väldigt stressad när jag får ångestattacker och sen efter går jag och oroar mig för nästa... 

Hur som helst så har jag spenderat den här helgen på ryggen på min favorithäst! Den här helgen har det varit hoppkurs för privatryttarna på Viarp för Hanna Carlson! Jag hade med Viggo vilket var riktigt lärorikt! Det var faktiskt första riktiga hoppträningarna för oss, och då har jag ändå ridit honom i snart 2 år. Att det inte blivit av tidigare har jag inget vettigt svar på, men nu känns det som vi är på banan mot våra mål! Hanna kom med bra feedback på vad som är bra och vad vi behöver träna på! :D 

Jag ska se om jag kan fixa lite bilder i veckan :) 

Den här bilden är från gårdagen, oxern ligger på 100 cm och det klarar han utan problem :D 

Hästarna är mitt allt. Hästarna finns alltid där. Det känns som de förstår mig när jag mår dåligt, utan att jag behöver säga något. Det räcker att bara komma in till en häst, slänga armarna om halsen och gräva in ansiktet mot den varma hästen. Det är så skönt att bara kunna låta tårarna rinna, kan prata av mig, hästen lyssnar och berättar inte för någon om vad man har sagt. 

Bara att få vara hos hästarna är en befrielse, jag kan släppa taget och bara låta känslorna komma och svämma över. 

Precis som rubriken säger, utan hästarna har jag inget liv!  

Den här dagen asså... Den här veckan hittils.. Vad ska jag göra... :( 

Gårdagen var näst intill en mardröm, och jag tänker inte gå in på detaljer. 

Idag har varit en våldsam berg-och dalbana i mitt psyke. Både igår och i dag har jag verkligen mått pyton. Jag har inte ens velat gå upp på morgonen. Jag har legat kvar i sängen i en timme efter alarmet, har mest velat ligga kvar i sängen och somna om. För när jag sover märker jag inte av mina "problem". 

Igår red jag Viggo, vi hoppade och han var superfin! Provade även rida med FreeJump stigbyglar, för att se om det blir bättre för mina knän och det känns som de hjälper mig väldigt bra! 

Idag red jag först Four Seasons på skolan, dressyrpass blev det. Första gången jag red henne. Det tog ett tag innan jag hittade hur jag skulle rida henne men när jag väl red henne rätt så kändes det jättebra! Hennes galopp är helt underbar!! :D 

Ikväll blev det hoppträning med Wendelise! Passet började inte på topp då jag red slarvigt och blev stressad för hon inte tog mina hjälper som jag ville och ja... Jag hade väll ångest, så fick jag mer ångest för jag red dåligt, så red jag ännu sämre, och blev till slut stressad. Ja, jag skyller absolut inte på Wendelise för hon var en klippa som vanligt! Det är bara jag som måste lära mig kontrollera min ångest. 

Jag tänkte gå och lägga mig nu, för jag är såå trött. Ledsen för ett lite rörigt inlägg...