Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på er som tar studenten i år! Det var helt klart en av de bästa dagarna i livet! :D Skulle lätt kunna göra om den dagen om och om igen! Att gå fram och få sina betyg, för att sen springa nerför trapporna och ut från skolan en sista gång.... Stå utanför skolan och hoppa, skrika och vissla av glädje tillsammans med klasskompisarna!! Åhhh vad jag saknar den dagen! 

Det är helt sjukt att det nu är exakt 9 månader sen vi stod där med betygen i handen och mjukisdjur runt halsen utanför skolan! 
Bjuder på lite bilder från min student! :D  

 "Klassens Plugghäst" 

Tja, vart ska jag börja, det har hänt så sjuuukt mycket på de här två åren! Jag har bland annat hunnit ta hästskötarexamen och studenten, fått internationellt yrkesdiplom, känt på hur det är att bo långt bort en period och även flyttat hemifrån!

För er som följt mig sen tidigare, så har jag slutat rida Viggo, Carado och Bullen. Mycket mer än så kommer jag inte gå in på det, då det är ganska länge sen. Bullen slutade jag rida i somras innan jag flyttade till Småland (ja, det kommer ett inlägg om det senare :P) 

Jag kan rabbla upp en hel del, men det kommer bli långtråkigt att ta allt i ett inlägg, så det kommer dyka upp lite viktiga och minnesvärda händelser från de här två åren! Är det något särskilt ni vill veta så droppa en kommentar! :D 

Det här citatet är något jag försöker leva utifrån varje dag. För är det något jag har lärt mig de två senaste åren - så är det att allt är möjligt, så länge man har viljan och prioriterar rätt! :) 

Hejhej bloggisen!
I'm back!

Det har snart gått två år sen jag gjorde senaste uppdateringen!! Att ha ett Break från bloggen var ingenting jag planerade, men tiden räckte inte till och jag hade mina prioriteringar på annat håll. Någonstans där glömde jag väl bort bloggen...

Men nu känner jag att jag saknar bloggen och funderar på om bloggandet kanske även kan hjälpa mig till ett friskare liv. Så jag tänker ta upp bloggen igen, eftersom jag på något mirakulöst sätt fortfarande kommer ihåg lösenordet

Såååå, welcome back!

Allt med hästarna går så bra just nu! Tävlingarna går super, och igår vann jag dressyren med Bandit i ponnyklassen och blev Tvåa i hästklassen med Genua på hennes första dressyrtävling! 

Nästa vecka åker jag till Tyskland igen för 3 veckors praktik! :D 

Men... Så är det min skada... Nu på morgonen var jag på vårdcentralen för att kolla mitt knä igen. Ser inte så positivt på det just nu, det är någon sena som går över knäskålen som är skadad, och har nu fått ett träningsprogram som jag ska hålla på med varje dag i 12 veckor, alltså lika lång tid som det nu har gått sen olyckan. Sjukymnasten sa också att det kan vara bra att åka till en ortoped i Lund så dom får kolla det också. Han sa att det finns en liten risk att de kan säga att jag inte kommer få rida på kanske ett halvår, men han skojade till det och sa att han själv kunde räkna ut att jag inte kommer lyssna på det riktigt. Han förstod att jag hellre har ont än lägga ridningen på hyllan i ett halvår, när jag nu har kommit såhär långt!

Så när jag kommer hem från Tyskland ska vi ringa dit, så nu är det ännu mer oro än det var tidigare. 

Just nu ser allt så jäkla mörkt ut, jag ser inte något slut på det hela. Min hjärna går just nu på högvarv och överarbetar, ångesten är triggad till en hög nivå. Jag är som tur är ledig från skolan hela dagen. Är dessutom hemma själv. 

Det är en av de vanligaste frågorna folk ställer till mig, rätt ofta. Hur hinner jag med? 

- Skolan

- Viggo

- Pilgrim

- Carado 

- 2 lektioner/vecka på Viarp

- Teoriledare

- Ungdomsstyrelsen på Viarp

- Helgmockare på Viarp

- Tävlingar

- Behandling för min skada

När jag listar upp det såhär så undrar jag också ibland hur jag hinner med allt. Jag kan ju säga att det är verkligen inte lätt att pussla ihop vardagen. Speciellt inte heller med tanke på min psykiska ohälsa. 

Ska jag vara ärlig så har jag för mycket och göra - det får jag nog erkänna oavsett om jag vill inse det eller ej. Jag vill ju så mycket med mitt liv, men timmarna på dygnet räcker inte riktigt till. 
Men jag kämpar på. Jag får ju prioritera en del emellanåt, men jag blir rastlös av att inte ha nåt & göra. Jag har fått  en otrolig möjlighet med att få rida 3 privathästar. En del tycker det är för många, och det kanske det är? Men jag kan ju säga att oavsett hur dåligt jag mår så får hästarna mig att må åtminstone lite bättre för en stund. Och då är det värt allt jobb. 

Ja, jag är helt slut varje kväll, men jag har vant mig vid det här schemat, och klagar sällan på att jag har så mycket och göra, för jag trivs med det. Ibland händer det att jag får höra kommentarer som "du klarara aldrig av det i längden", "den hästen kommer det inte bli nåt av" etc. Men just de kommentarerna får mig att fortsätta kämpa! För att bevisa för både mig själv och för de att jag klarar det jag bestämmer mig för att göra! Sen spelar det mindre roll hur lång tid det tar, för att försöka är bättre än att direkt bedöma att det är omöjligt. För ingenting är omöjligt! Det omöjliga tar bara längre tid! 

Jag behövde verkligen det här lovet! Jag har faktiskt mått rätt hyfsat den här veckan. Jag har bara haft en riktig panikattack, vilket jag är glad för. Ångesten har ju legat och gnagt i mig i bakgrunden, men det är så mycket bra som har hänt på en vecka så jag är just nu starkare än min psykiska ohälsa! :) Det känns rätt skönt att kunna svara att jag mår rätt okej på den svåra frågan Hur mår du? Och att svaret då är sant. Men precis som tidigare kan mitt mående ändras på minuter, men det är iallafall oftare som jag mår rätt okej ändå om man jämför med hur dåligt jag mår emellanåt. 

Jag har unnat mig att sova så länge som möjligt ett par dagar under den här veckan, och då har jag sovit i 12 timmar. Jag visste redan innan att jag var riktigt trött men det tog ungefär 2 dagar innan min kropp "vågade" släppa taget och vila ut. Det känns lite konstigt att vakna på morgonen efter ha sovit så länge, men nu har jag börjat vända tillbaka på dygnet igen till normala tider. Så nu ringer klockan senast 7, så jag ska vara någorlunda med på noterna när det är dax att gå till skolan på tisdag igen. 

Bjuder på en liten kelbild på mig och Pilgrim <3

Ja, nu ska jag inte hålla på det längre! 

Jag har fått en till medryttarhäst! :D Pilgrim heter han! 

Det här är en 18 årig arabkorsning med rätt bra stam på pappans sida! Han har tyvärr bara fått gå i skogen i 15 år, och har stått hos den här ägaren i ett år. Det var ren tur att han hamnade hos henne, och man kan säga att hon räddade honom från slakt! 

Innan jag började rida honom hade han i stort sett inte blivit riden på en ridbana, och än mindre galopperat på en ridbana. Han har som sagt blivit "riden" i skogen i 15 år, men han kan ju inte något. Han är ju inte utbildad. 

Jag kan gissa mig fram till att vissa av er sitter där och tänker "Men varför vill man rida en sån häst?". Ja, jag vill rida den här hästen för att ge honom en chans. Det är en fin häst, och jag vill ge honom chansen att bli en bra ridhäst. 

Eftersom det är arab i honom så har han väldigt mycket temperament. Så han är en aning stirrig i hanteringen, men skulle aldrig göra något dumt med flit! Han har ett hjärta av guld och det känns som han trivs med att ha mig på ryggen <3

Vi är fortfarande helt nya för varann. Det var i tisdags som det blev helt klart att jag ska vara medryttare på honom! :D Han har ju inga muskler just nu, så han orkar inte bära sig i den formen som man vill komma till, men som ni kan se på en av bilderna så söker han sig dit, men släpper för det blir för jobbigt. Det här är en utmaning, men tillsammans kommer vi klara det! :D Fina Pilgrim! <3

Förra helgen var det Viggos första tävling för säsongen! Det var en lokal hopptävling på Viarp där vi hoppade 85 cm! Tyvärr fick vi bara hoppa 4 hinder innan tygeln fastnade i förbygeln så han trodde vi skulle vänster efter ett hinder, när jag ville åt höger... Ni kan ju gissa hur det slutade, haha. Rätt - vi delade på oss :P 

Men de 4 språng vi fick inne på tävlingsbanan var verkligen bra! 

Imorgon tar jag och Viggo nästa steg, vi ska debutera 90 cm på en lokal hopptävling på Kullabygdens ryttarförening! :D 

Det är klart jag är lite nervös, men det hör till! Höjden vet jag om är inga problem för Viggo, och det känns att han älskar att vara tillbaka på tävlingsbanan! Känslan från förra veckan ska vi försöka få imorgon igen, och nu bytar vi tillbaka till martingal istället för förbygeln ;) 

Här är 4 bilder från tävlingen förra helgen! Som man kan se så är 85 cm ingenting för honom, han kan hoppa högre än så :P <3