Jag har precis blivit medryttare till en häst som kallas för Bullen :) Väldigt gulligt namn om jag får säga det själv ;) 

Han är en valack, 6 år gammal. Han har varit galopphäst innan hans nuvarande ägare köpte honom. Han kan hoppa, men är inte så säker på det. Jag har ridit honom en gång, och det var i tisdags efter tävlingen. Då red vi över travbommar och hoppade upp till 80 cm oxer :) Han tycker det är roligt men han har inte full koll på sina ben :) 
Det ska bli jätteroligt att få jobba med honom, och det bästa är att han står på skrittavstånd från Viarp :D 

Jag vet inte hur mycket jag har berättat om honom, men hos sin förra ägare fastnade han i något rep med bakbenet och skadade sig. Han blev bra igen ju. Men när jag var i Tyskland fick han ont i det bakbenet igen, och blev halt. Sen när jag kom hem så fick han en sjukdom i hovarna/benen som kallas fång, som är att benen svullnar upp. Det var väldigt tidiga tecken som tur var, och redan dagen efter var han bättre. Men om fången blivit så allvarlig som den kan bli så han hade behövt boxvila hade vi fått överväga om vi skulle låtit honom somna in istället, då han är en väldigt stirrig häst. 

Men nejdå, i måndags fick jag äntligen sitta upp på honom igen och börja sätta igång honom igen! :D Lyckan var total!! 

If your dreams don't scare you, they're not big enough

Om vi börjar med stjärnan då, han har gjort en galet bra utveckling den här våren! Vi har debuterat 90 cm, och han nollade debuten! :D 
Vi har gjort två starter till i 90, den andra fick vi ett nerslag för piloten glömde rida framåt på en linje... 

Senaste starten var i tisdags, då satte vi en helt perfekt runda i 90 cm, känslan var helt amazing! :D 

Så nu är nästa steg att debutera 100 cm! :D 

I dressyren har vi ändrat ridningen något, och han har blivit sååå fin och mjuk i våda sidorna, och han blir lättare att samla upp och få på bakbenen som vi ryttare uttrycker det. Ni kan tänka er att vi vill få det som han går i uppförbacke, vikten på bakbenen :) 

Bild från när vi var i Munka Ljungby och hoppade terräng :) 

Ja, Carado är tyvärr skadad nu. Han har fått hovbensfraktur, så han har total vila med gips.. 

Så det är ju såklart jättetrist, och jag kan verkligen förstå hur Julia känner, de hade precis börjat tävla lokalt utanför Viarp, och så skadar hästen sig i hagen.. 
Så vi hoppas att han ska bli bra igen <3 

Bilden är från hopptävlingen i november förra året, den tävlingen jag ramlade av Carado efter mållinjen och skadade mitt högra knä :/ 

klubbmästerskapet i hoppning och dressyr gick i slutet av maj. 

I dressyren hade jag Bandit, och vi gjorde vår sämsta dressyrritt tillsammans, men ändå lyckades vi få tillräckligt bra procent för att bli 2:a i både KM-klassen och öppna klassen :) 

I hoppningen hade jag Wendelise, och som enda ekipage som nollade grunden och därmed fick rida omhoppningen så vann vi klubbmästerskapet på ridhäst :D I omhoppningen fick vi ett nerslag, men det spelade ingen roll för vi hade redan vunnit när vi red in i omhoppningen (men det visste inte jag då, så jag trodde det var kört) :) 

Imorgon tänkte jag lägga upp lite info om privathästarna jag rider, hur det går med dem :) 

Bandit från KM dressyr, LC:2 (program från 2015) <3

Wendelise från KM i hoppning :) 85 cm :) 

Det blir bara en kort uppdatering nu, för jag ska iväg till Viarp och fodra hästarna och mocka stallet med Elma.

Sen när det är gjort blir det roligt, för då ska jag & Therese till våra medryttarhästar i Kingelstad! :D  
Vi tänkte rida ett lättare dressyrpass idag, Pilgrim och Diingo är ju inte i någon vidare kondis ;) (Pilgrim är min medryttarhäst och Diingo är ponnyn Therese rider). 

Nu ska jag gå upp & äta tacos till frulle, haha :P Men ni får ha en bra lördag så hörs vi under dagen :)  

Bilden: Längst upp är jag & Pilgrim, och bilden under är Therese och Mandingo (eller Diingo som vi kallar honom) <3

Ja, nu ska jag inte hålla på det längre! 

Jag har fått en till medryttarhäst! :D Pilgrim heter han! 

Det här är en 18 årig arabkorsning med rätt bra stam på pappans sida! Han har tyvärr bara fått gå i skogen i 15 år, och har stått hos den här ägaren i ett år. Det var ren tur att han hamnade hos henne, och man kan säga att hon räddade honom från slakt! 

Innan jag började rida honom hade han i stort sett inte blivit riden på en ridbana, och än mindre galopperat på en ridbana. Han har som sagt blivit "riden" i skogen i 15 år, men han kan ju inte något. Han är ju inte utbildad. 

Jag kan gissa mig fram till att vissa av er sitter där och tänker "Men varför vill man rida en sån häst?". Ja, jag vill rida den här hästen för att ge honom en chans. Det är en fin häst, och jag vill ge honom chansen att bli en bra ridhäst. 

Eftersom det är arab i honom så har han väldigt mycket temperament. Så han är en aning stirrig i hanteringen, men skulle aldrig göra något dumt med flit! Han har ett hjärta av guld och det känns som han trivs med att ha mig på ryggen <3

Vi är fortfarande helt nya för varann. Det var i tisdags som det blev helt klart att jag ska vara medryttare på honom! :D Han har ju inga muskler just nu, så han orkar inte bära sig i den formen som man vill komma till, men som ni kan se på en av bilderna så söker han sig dit, men släpper för det blir för jobbigt. Det här är en utmaning, men tillsammans kommer vi klara det! :D Fina Pilgrim! <3

Hejhej! Jag har inte orkat blogga de senaste dagarna, men nu har så mycket hänt så jag kände det var dax att uppdatera er! :D 

Jag börjar med att berätta för er hur vår debut i 90 cm gick i söndags! Det gick totalt över förväntan! Först blev vi sena till framridningen för att Viggo krånglade när vi skulle sätta på utrustningen, så han fick gå utan sin gelépadd (som ska hålla sadeln på plats). Sen hann vi knappt rida fram innan vi var tvugna att börja hoppa fram. 
Inne på banan blev han taggad och han kändes på G! Han flög över alla hinder och kom i bra läge till alla hinderna! Han levererade verkligen! :D Vi fick 0 fel vilket gjorde att vi fick en fin rosett med oss hem! :D Lilla Viggo gick alltså in på sin första start i 90 cm och satte en klockren runda! :D 

Det är vid såna tillfällen man är glad för alla timmar man suttit och gråtit och svettats genom passen för det varit kallt, blåsigt och allt har känts åt pipsvängen för man inte får till detaljerna i ridningen! :D 

Jag har tyvärr inga bilder från den här tävlingen, så bjuder på en repris på den här bilden från tävlingen i Viarp ;)