Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag ska tro om det påståendet, som rubriken lyder. Allt händer av en anledning. Tja, jag skulle nog vilja påstå att det är sant. Att allt har en mening. Men vad är då meningen med livet om vi ändå ska dö? Vad är meningen med ångest, stress, ätstörningar? Är det för vi blir starkare av det när vi väl kommit ur det? Vad är meningen med sjukdomar? Varför dör många för tidigt? Vad är meningen med att leva om man kommer dö innan man fyllt 10 år? 

Finns det verkligen en anledning till allt som händer? Nej, när jag tänker efter tror jag inte det. En del saker bara händer, medan andra händer av en anledning. Eller jag vet inte faktiskt. 

Jag kan ägna en hel dag åt att gå och tänka på sånt här. Men vad är det för mening med att gå och grubbla över såna här evighets-frågor, som inte har något svar? 

Nu tänker jag för mycket igen, haha. Jag tänker för mycket hela tiden. Jag drar en slutsats: Allt händer av en anledning, men ibland önskar jag att visste vad den anledningen var.

Tja,  hörreni. Är det fler av er där ute som tänker såhär? Hur tänker ni kring såna här frågor? Lämna gärna en kommentar! 

Jag förstår inte själva grejen med att ha äkta päls, när man kan köpa fuskpäls. Varför ska vi ta djurens päls för att hålla oss varma när vi har en massa kläder som inte är äkta päls? Varför köpa en mössa med en tofs i äkta päls, när det finns exakt likadana i fuskpäls? Varför betala mer bara för att det ska vara äkta päls på luvan på jackan, när man kan köpa med fuskpäls? Varför? 

Jag har sett flera klipp om hur de behandlar djuren när de tar deras päls, och det är fruktansvärt! Jag klarar inte av att se det, det gör så ont i djurväns-hjärtat! Jag tänker inte ens visa det här, men jag kan säga att de plågar djuren genom att trycka ihop med i små burar utan mat & vatten, och sen sliter de av pälsen medan djuren lever - UTAN bedövning eller liknande. De håller fast djuren och slår dem till döds. 

Jag är väldigt noga med att kolla så den lilla "päls" som finns på mina kläder är fuskpäls, och skulle aldrig få för mi gatt köpa något bara för att ha äkta päls. 

Låt djuren få ha sin päls, låt djuren få leva ett liv i frihet och inte i industri i trånga burar <3

Jag tror inte det är många som missat att Så mycket bättre gick på tv4 under hösten. Jag tyckte det var den bästa säsongen nånsin, men även den mest känslofyllda, då Freddie Wadling gick bort bara en kort tid innan inspelningen i somras. 

Jag lyssnar ofta på tolkningarna från denna säsongen, men även på artisternas egna låtar. Little Jinder är ju min stora idol inom musiken. Jag känner igen mig väldigt mycket i hennes texter, och även en del i henne som person. 

Freddies tolkning av hennes låt "Luft för dig", ger mig rysningar. Den låten är väldigt känsloladdad, och jag tycker det är så fint att Freddie valde just den låten. Den låten brukar jag lyssna på när jag mår dåligt, lyssnar då på både orginalet och Freddies tolkning. 

En annan låt som jag lyssnar på när jag inte mår bra är Danny Saucedo´s tolkning av Little Jinders "Super 8". Danny gör den låten så himla bra! :) De tolkningarna får mig att bli lugn igen och när jag blivit lite lugn kan jag få grepp om mina tankar igen. Har ni någon sån låt? Kommentera gärna :)

Jag länkar Freddies version av Luft för dig <3

Ja, jag har börjat få in ett flyt i bloggen igen! Kanske att det håller den här gången! 

Men en del som följt mig under hela året har nog märkt att i perioder har det inte blivit någon uppdatering, och kanske tänker; varför fortsätta när det ändå inte hållt sig innan? 

Men då tänker jag såhär: Jag tycker det är roligt att blogga, och jag känner att jag kan skriva av mig någonstans. Jag tycker det är en rolig grej med bloggning, och det kan ju alltid bli bättre! :) Jag vill så mycket med mitt liv, och vill försöka prova det som jag tycker är roligt, även om timmarna på ett dygn lätt känns lite få. Men man får göra så gott man kan, och man kan inte veta om det är omöjligt om man inte försöker. :) Något som driver mig framåt är när någon kommer och säger att jag inte kan göra dittan och dattan pga dittan och dattan. Jag blir så trött på människor som säger det är omöjligt, men hur kan de veta det är omöjligt. Det omöjliga är inte omöjligt, det tar bara längre tid och kräver hårdare arbete för att nå dit. Men med hårt arbete och viljan kan man komma långt! :) 

Så detta året har jag valt att utmana mig själv, se vad jag klarar av, göra det jag älskar och försöka leva livet som pågår hela tiden. Även om det är tufft och det känns som jag är fångad i mig själv så vill jag inte låta mig vara i vägen för mig själv, för så känns det som det är emellanåt - att det enda som hindrar mig är mig själv. :) 

2017 - bring it on! 

Musiken är en stor del av vår vardag, och finns överallt omkring oss. Musiken betyder oehört mycket för väldigt många individer. Varför har det blivit att just musiken tagit en så stor del av våra liv? Jo, jag tror det är såhär; dagens invånare har väldigt mycket press på sig från olika håll, och sätter gärna höga krav på sig själva. Musiken kan vara ett hjälpmedel för att hjälpa oss hantera våra känslor och tankar. Genom att lyssna på musik anpassat för hur man känner för stunden kan man lättare hantera känslorna. De allra flesta som är stressade, har ångest eller känner sig deppiga kan den lugna musiken hjälpa till att göra personen lugnare, hitta inre frid, och lätta lite på "trycket". 

Är man glad och har mycket energi så kan taktfull och glad musik få en på ännu bättre humör, och många blir även peppade av taktfull och glad musik! 

Musiken är så oehört bred att den kan hjälpa oss människor till att skapa en identitet. De olika musikstilarna kan hjälpa oss att spegla vår identitet och förtydliga för omvärlden vår identitet. 

Jag kan inte ens föreställa mig en värld utan musiken. Föreställ er hur det skulle vara att gå i ett köpcentrum utan musik, se en film utan någon som helst musik i, eller en fest utan musik. Rätt svårt att föreställa sig, eller hur? ;) 

För mig betyder musiken jättemycket! :D Den gör vardagen mycket roligare, och gör pendlingen med buss och tåg bättre ;) Glömmer jag hörlurarna hemma när jag ska åka buss och/eller tåg är det så gott som katastrof för det blir så tråkigt att åka ensam då :P 

Ibland ställs man inför svåra val och beslut. Ibland väljer vi rätt, ibland väljer vi vad som känns rätt för tillfället, men som vi senare inser var fel väg att vandra. Då får man göra vad man kan för att förändra det. 

Det låter rätt enkelt, gör vad du kan för att göra morgondagen till en bättre dag än idag. Men för en person som har ångest och depression så är det ofta väldigt svårt. Man är så trött och utmattad av alla tankar. Det är då det gäller att finna styrka på något sätt och sen försöka ta sig förbi det som är svårt.

Att gå och dölja det kan kännas som en möjlig utväg ibland, för det känns lättare att fejka ett leende än att berätta varför man mår dåligt, speciellt då man inte själv vet varför man mår dåligt. Men att fejka ett leende tar mycket energi ifrån en. Det är ingenting som kommer hålla i längden. Det kan gå så långt så det blir en vana att dölja det, så man tänker inte på att man döljer det, utan det sker per automatik. Så har det blivit för mig, ibland vet jag inte om leendet är äkta eller fejk.

Något som hjälper mig är musik och promenader eller joggingturer/powerwalk. Bara springa tills man inte orkar mer. Det är jobbigt mot slutet av turen, men när man är klar och har sänkt pulsen igen, stretchat och tagit en ljuvlig dusch känns det lite bättre, åtminstone för mig <3

Ibland känner jag iallafall att jag inte vågar göra vissa saker, av rädsla. Rädsla att misslyckas, rädsla att göra något misstag eller för att tvivlar på mig själv, om jag är redo för det. Men sen har jag ändå vågat göra det, och jag tänker mycket kring just det. Jag har funderat länge på det här, men först nu hittade jag rätt ord för att sammanfatta det, och inte skriva en hel roman för att förklara mina resonemang. :) 

Du kommer aldrig bli modig om du aldrig vågat,

Du kommer inte att lära om du inte gör misstag,

Du kommer inte bli framgångsrik om du inte misslyckas. 

Ser du ett hinder - ta sats och hoppa! :) 

Jag har tänkt lite på hur det här sommarlovet varit hittils, och jag måste faktiskt säga att det varit ett av de bästa än så länge, inte med resor, utan att jag gjort roliga grejer på hemmaplan :) 

Jag kom också på mig själv med att jag bara har haft sovmorgon max 4 mornar under hela sommarlovet! Herregud. vad har hänt? Förra året sov jag så länge jag kunde och planerade inget före 12 om jag kunde, hehe.. Den här sommaren har jag sett till att ha något att se fram emot varje dag, allt ifrån sommarjobb, att baka något gott hemma, åka och rida Viggo eller åka på shoppingtur med kompisar. :) Och det har oftast varit att jag fått gå upp innan 8:30 ;) Men ja jag klagar inte alls, det har hjälpt mig att få lite rutiner igen och det trivs jag bäst med :) 

Jag har också börjat inse att livet blir vad man gör det till. Det finns en hel värld därute, full med skaer att upptäcka, se och göra. Vad är det uppemot sovmorgnar egentligen? ;) Det gäller att fånga dagen, och ge varje dag chansen att bli den bästa dagen i ens liv :)