Ciao! 

Som rubriken kan ge en ledtråd om så mår jag just nu skit. Fram till jag kom hem från stallet mådde jag rätt okej, och efter dressyrpasset på Bandit så kändes det riktigt bra! 

Men sen kom jag hem, och stämningen här hemma upplever jag som väldigt spänd, ibland känns det som man kan ta på den... 

Jag gick in på mitt rum för knappt en timme sen, vill bara begrava mig under täcket med alla mina kuddar och gråta, och det är precis vad jag ska göra när jag skrivit klart det här. 

Jag orkar inte hålla tankarna för mig själv när det kommer såhär, så ville mest bara få det ur mig. 

Jag önskar er en trevlig helg så hörs vi imorgon, för nu är jag klar med den här dagen...

Jag behövde verkligen det här lovet! Jag har faktiskt mått rätt hyfsat den här veckan. Jag har bara haft en riktig panikattack, vilket jag är glad för. Ångesten har ju legat och gnagt i mig i bakgrunden, men det är så mycket bra som har hänt på en vecka så jag är just nu starkare än min psykiska ohälsa! :) Det känns rätt skönt att kunna svara att jag mår rätt okej på den svåra frågan Hur mår du? Och att svaret då är sant. Men precis som tidigare kan mitt mående ändras på minuter, men det är iallafall oftare som jag mår rätt okej ändå om man jämför med hur dåligt jag mår emellanåt. 

Jag har unnat mig att sova så länge som möjligt ett par dagar under den här veckan, och då har jag sovit i 12 timmar. Jag visste redan innan att jag var riktigt trött men det tog ungefär 2 dagar innan min kropp "vågade" släppa taget och vila ut. Det känns lite konstigt att vakna på morgonen efter ha sovit så länge, men nu har jag börjat vända tillbaka på dygnet igen till normala tider. Så nu ringer klockan senast 7, så jag ska vara någorlunda med på noterna när det är dax att gå till skolan på tisdag igen. 

Bjuder på en liten kelbild på mig och Pilgrim <3

Ja, nu ska jag inte hålla på det längre! 

Jag har fått en till medryttarhäst! :D Pilgrim heter han! 

Det här är en 18 årig arabkorsning med rätt bra stam på pappans sida! Han har tyvärr bara fått gå i skogen i 15 år, och har stått hos den här ägaren i ett år. Det var ren tur att han hamnade hos henne, och man kan säga att hon räddade honom från slakt! 

Innan jag började rida honom hade han i stort sett inte blivit riden på en ridbana, och än mindre galopperat på en ridbana. Han har som sagt blivit "riden" i skogen i 15 år, men han kan ju inte något. Han är ju inte utbildad. 

Jag kan gissa mig fram till att vissa av er sitter där och tänker "Men varför vill man rida en sån häst?". Ja, jag vill rida den här hästen för att ge honom en chans. Det är en fin häst, och jag vill ge honom chansen att bli en bra ridhäst. 

Eftersom det är arab i honom så har han väldigt mycket temperament. Så han är en aning stirrig i hanteringen, men skulle aldrig göra något dumt med flit! Han har ett hjärta av guld och det känns som han trivs med att ha mig på ryggen <3

Vi är fortfarande helt nya för varann. Det var i tisdags som det blev helt klart att jag ska vara medryttare på honom! :D Han har ju inga muskler just nu, så han orkar inte bära sig i den formen som man vill komma till, men som ni kan se på en av bilderna så söker han sig dit, men släpper för det blir för jobbigt. Det här är en utmaning, men tillsammans kommer vi klara det! :D Fina Pilgrim! <3