Igår gjorde jag ett inlägg om min psykiska ohälsa, vad som kan trigga den att sätta igång och hur den artar sig. 

Nu tänkte jag göra en liten lista på vad jag gör för att hantera det här. 

1. Jag "stänger" in mig själv genom att sätta på musik, ev. ta upp luvan på tröjan/jackan om jag är iväg någonstans, t.ex i skolan. 
   
   
2. Jag sätter alltid på musik när jag får ångest eller blir stressad. 
   
   
3. Mindfulness gör jag ibland när jag blir stressad eller får ångest.
    
4. Jag försöker dra mig undan lite, så är jag i klassrummet kan det vara att jag lämnar lektionen en stund, för jag kan börja gråta och skaka när jag mår så dåligt. 
   
   
5. Är jag hemma tar jag en kopp te och sätter mig i sängen med täcket och kuddar och sätter på musik. 
   
   
6. Jag skriver/pratar med en kompis, det är väll det som är det skönaste för mig. För när jag får mina ångest-attacker är jag alltid rädd. Rädd att falla igen, förlora mig själv. 
   
   
7. Är jag i stallet går jag alltid in till min favorithäst och försöker andas lugnt
   
   
8. Innan jag fick min skada så gick jag alltid ut och gick fort/sprang tills jag inte orkade mer. Jag tycker det är lite lättare att hantera fysisk smärta än psykisk smärta.

Jag gör lite vad som är möjligt i situationen, ibland går det så fort så jag hinner inte med och tappar då bort mig själv. Men ja, jag hoppas att de här tipsen kanske kan hjälpa er om ni har problem med psykisk ohälsa, för det är så vanligt om man bara öppnar ögonen. Vi är inte ensamma om det här <3 

Mörkret sliter tag i mig, låter mig inte komma upp igen. Ångrar allt, tänker på hur livet hade sett ut om jag gjort annorlunda. Men vad tjänar det till? Gjort är gjort, inget kan ändra redan tagna steg. 

Jag försöker skapa det i mitt eget rum, hur jag känner inom mig. Det är helt mörkt, de små ljusen, som är som gnistor i mörkret speglar sig i ljusen som jag tänt i rummet. Hästarna, vännerna och musiken är det som får mig att kämpa vidare. Ljusslingan speglar de små sakerna som är bra, som jag inte tänker på när jag mår såhär. 

Jag vet inte vad jag ska använda för ord för att beskriva hur jag känner just nu, men ensamhet, rädsla, ångest är bra ord som någorlunda beskriver det jag känner nu. Jag vill bara låta tårarna rinna.. 

Min mamma har kommit på mig, hon märker jag inte mår bra. Jag har försökt dölja mina känslor hemma, överallt, dolt de för allt & alla... Men varför? Jag vet inte.. Antagligen rädsla, rädsla att inte bli förstådd, inte bli tagen på allvar... Varför blev det såhär? Jag vet inte, men det känns som jag har svårt att acceptera det.. Eller ja, jag har levt med det ett bra tag så... Äh, jag  vet inte vad jag ska säga. Det är så svårt att sätta ord på det här. Det enda jag vet är att jag känner mig liten och svag. Jag är rädd, men jag vet inte för vad... 

Jag saknar ord, men ja... Det är väll bara att fortsätta framåt

Jag har, som ni kanske vet vid det här laget, problem med ångest och stress, som påverkar mig negativt på sättet att jag äter mindre när jag mår dåligt. Mår jag då dåligt under en längre tid så riskerar jag att hamna i ätstörningar igen. Jag vill inte påstå att jag blivit fri från min ätstörning, för den kommer tillbaka igen. 

Min ångest triggas av stress. Så t.ex i skolan när det är någon uppgift vi har lite kort om tid på oss att göra så blir jag ofta stressad och då övergår det snabbt i ångest. Samma sak när det är något jag inte förstår i skolan så blir jag stressad och irriterad på mig själv för att jag inte kan förstå det vi gör. Speciellt då övergår det till intensiv ångest. 

Utöver att ångesten triggas i skolan så kan den lätt triggas hemma. T.ex om jag tycker det är stökigt på mitt rum men jag är för trött för att ta tag i det så får jag ångest för jag inte orkar göra en så enkel sak som att plocka undan mina grejer som ligger framme. 

Jag kan lätt bli irriterad på min mamma (tänker inte gå in på detaljer ang. det), och då får jag en hemsk ångest för jag känner mig som en dålig dotter för jag blir så irriterad på henne. Men triggar hon mig så blir det ju så... Hon vet ju precis vad som krävs för jag ska få ångest, bli stressad eller irriterad och ändå så gör hon precis det som krävs för jag ska må dåligt. 

Som ni nog börjar känna till så har jag problem med ångest och stress, som kan komma lite när som. Ibland kommer det när jag ätit, när något inte blir så bra som jag hoppats på, eller i skolan. Jag kan ibland få ångest utan att just då förstå orsaken. Den varar alltid olika länge, ibland bara 10 minuter medan den andra gånger kan hålla i sig i någon dag. Något som har hjälpt mig att slappna av och släppa en del av alla tankarna är den här målarboken som Millie Marotta har skapat. Hon har gjort flera såna här, och den jag har heter Den vilda savannen. Det är bilder på savannens djur och växter med små detaljer att färglägga. Jag tycker väldigt mycket om boken, och jag brukar alltid lyssna på relax-musik när jag färglägger. 

Jag kan fota några av bilderna jag har gjort klart och lägga upp här, som lite inspiration :) 

jag tänkte nu prata lite om psykisk ohälsa, som jag är väl bekant med. Jag har länge haft problem med ångest och stress. Ibland om en situation blir för stressande så kan jag få en panikattack.

I perioder blir min ångest så "intensiv" att jag ältar för mycket och går in i depressioner.

Jag har även haft ätstörningar sen högstadiet och kämpar för att inte falla tillbaka. 

Min psykiska ohälsa har funnits sen mellanstadiet, men det var först på högstadiet som jag började bli medveten om det, för tidigare har jag inte tänkt på det på det sättet. Eftersom jag mått dåligt så länge, och är van vid det så är det lite av en "trygghet" ändå. För jag vet vad som händer, och att det kommer minska efter ett tag. Men jag känner inte till hur det är att må bra hela tiden, så de få dagar jag mår bra börjar jag tänka för mycket när jag blir ensam på mitt rum på kvällen.

Jag har haft rätt svårt att hitta en metod som fungerat för att kämpa emot det här, och har varit väldigt tyst om det. Men nu orkar jag inte längre, och har smått börjat inse att det inte är sunt att leva såhär och att jag måste göra något åt det. 

Nyligen blev jag rekommenderad att prova mindfulness, och har nu gjort det i ungefär en vecka, varje dag. Jag märkte rätt fort att det har en lugnande effekt och att jag får lite lättare att inte gå och stressa upp mig i onödan. Det har börjat bli lite av en trygghet för mig. Får jag ångest, blir stressad eller mår riktigt dåligt och känner jag inte kan hantera det, är det bara att sätta i hörlurarna och starta en övning i en app på mobilen som heter "mindfulness". (det är den jag använder dagligen.) Jag brukar börja med en 3- eller 5-minuters övning och känna att jag kan få tillbaka lite kontroll, och sen går jag in på spotify och startar en relax-spellista jag själv har skapat med olika tracks från olika album och spellistor. Musiken är instrumental och har en lugnande effekt. 

Jag kan rekommendera att prova det, för även om jag inte alls har gjort det under en lång tid så känner jag ändå att om min ångest kommer så har jag musiken. :) 

Det här citatet är från Little Jinders låt, Luft för dig. Jag känner igen mig väldigt mycket i hennes låtar, men just Luft för dig och det här citatet känner jag igen mig i till 100%. Det är flera som sagt att mörkret inom mig skrämmer dem... <3 #nevergiveup