Förra helgen var det Viggos första tävling för säsongen! Det var en lokal hopptävling på Viarp där vi hoppade 85 cm! Tyvärr fick vi bara hoppa 4 hinder innan tygeln fastnade i förbygeln så han trodde vi skulle vänster efter ett hinder, när jag ville åt höger... Ni kan ju gissa hur det slutade, haha. Rätt - vi delade på oss :P 

Men de 4 språng vi fick inne på tävlingsbanan var verkligen bra! 

Imorgon tar jag och Viggo nästa steg, vi ska debutera 90 cm på en lokal hopptävling på Kullabygdens ryttarförening! :D 

Det är klart jag är lite nervös, men det hör till! Höjden vet jag om är inga problem för Viggo, och det känns att han älskar att vara tillbaka på tävlingsbanan! Känslan från förra veckan ska vi försöka få imorgon igen, och nu bytar vi tillbaka till martingal istället för förbygeln ;) 

Här är 4 bilder från tävlingen förra helgen! Som man kan se så är 85 cm ingenting för honom, han kan hoppa högre än så :P <3 

Mitt liv kan lätt jämföras med en berg-och dalbana. Så fort jag lyckas ta mig upp och börjar må bra allt oftare händer det nästan alltid något som får mig att falla ner igen. 
Den här gången har en av de värsta sakerna inträffat, och det är att jag har blivit sviken av flera av mina "vänner". Just nu känns allt totalt meningslöst och jag har svårt att se ljuset och ett slut på det hela.

Citatet av Franz Kafka "Var inte för optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg", känns som en bra beskrivning av min sinnesställning just nu. 

Jag är lite för nere för att orka skriva mer om det här just nu, men ja... Vad ska jag säga? 

Det är bara att fortsätta kämpa...