Direktlänk till inlägg 25 januari 2017
Mörkret sliter tag i mig, låter mig inte komma upp igen. Ångrar allt, tänker på hur livet hade sett ut om jag gjort annorlunda. Men vad tjänar det till? Gjort är gjort, inget kan ändra redan tagna steg.
Jag försöker skapa det i mitt eget rum, hur jag känner inom mig. Det är helt mörkt, de små ljusen, som är som gnistor i mörkret speglar sig i ljusen som jag tänt i rummet. Hästarna, vännerna och musiken är det som får mig att kämpa vidare. Ljusslingan speglar de små sakerna som är bra, som jag inte tänker på när jag mår såhär.
Jag vet inte vad jag ska använda för ord för att beskriva hur jag känner just nu, men ensamhet, rädsla, ångest är bra ord som någorlunda beskriver det jag känner nu. Jag vill bara låta tårarna rinna..
Min mamma har kommit på mig, hon märker jag inte mår bra. Jag har försökt dölja mina känslor hemma, överallt, dolt de för allt & alla... Men varför? Jag vet inte.. Antagligen rädsla, rädsla att inte bli förstådd, inte bli tagen på allvar... Varför blev det såhär? Jag vet inte, men det känns som jag har svårt att acceptera det.. Eller ja, jag har levt med det ett bra tag så... Äh, jag vet inte vad jag ska säga. Det är så svårt att sätta ord på det här. Det enda jag vet är att jag känner mig liten och svag. Jag är rädd, men jag vet inte för vad...
Jag saknar ord, men ja... Det är väll bara att fortsätta framåt
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|