Innan ni börjar läsa vill jag bara säga att jag INTE är ute efter uppmärksamhet! Jag berättar hur jag haft det, ur mitt perspektiv som blivit utsatt. Det jag säger är min upplevelse, och det är mina åsikter...

Jag har varit mobbad enda sen förskolan. Varje dag blev  jag mobbad för mitt stora intresse för hästar. Det var väl själva huvuddelen av mobbningen. Men även för att jag och min kompis kanske inte var som alla andra "coola" tjejer. Vi brydde oss inte om smink, och var väl inte så insatta i senaste modet. Vi hade på oss kläder efter vad vi trivdes i att ha på oss. 

I 4an slogs min och en annan klass ihop och blev en enda stor klass. Då ökade mobbningen också kraftigt. Jag mådde extremt dåligt i skolan, men det följde med hem. Jag grät varje kväll när jag skulle sova, jag var rädd att gå till skolan för jag visste att det skulle bli som alla andra dagar, full med mobbning. Varje dag hade jag ångest, men i skolan försökte jag dölja det. För jag ville inte visa mig svag. Det minsta jag visade mig svag, desto mer gick de på mig. 

Jag vågade knappt säga något inför hela klassen för sa jag det minsta fel blev jag mobbad för det resten av dagen. Det var riktigt jobbigt och undrade hur jag skulle ta mig igenom det fram till högstadiet.

Men plötsligt stod man där, på skolavslutningen i 6:an. Efter en sista klassresa som man i efterhand märkte att jag och min kompis hade blivit utfrysta från de andra, var det äntligen slut på allt hemskt. Det var dax för högstadiet med en ny klass och nya lärare.

Sjuan gick bra, det var skönt med en ny klass och nya vänner, och trots jag gick på samma skola som de från min förra klass, så upphörde nästan mobbningen helt. Under hela högstadiet vågade jag aldrig gå runt på skolan själv men det var nästan aldrig ett problem. 

Men så kom 8:an. Jag började få prestationsångest och pluggade överdrivet mycket. Jag mådde allt sämre, och vårterminen i 8:an började jag även bli deppig. Jag gjorde allt för att hinna plugga, så jag började plugga sent på kvällarna, vilket gjorde att jag blev tröttare. Så jag gick upp lite senare och började hoppa över frukosten. Sen började jag äta mindre på lunchen för att få tid till att plugga. Plötsligt började jag gå ner i vikt och jag hade utvecklat en form av ätstörning. 

Den sommaren försökte jag komma tillbaka till det normala, och det tog sin tid, men tillslut var jag nästan tillbaka på mina vanliga rutiner. 

Men så kom 9an och direkt började ångesten igen och jag slarvade med att äta och började minska i vikt igen. Jag mådde dåligt över allt som hänt under alla år, jag mådde dåligt över betygen och skolan, sen närmade sig gymnasievalet också vilket ledde till mer ångest. Jag blev mer tillbaka-dragen i skolan och på luncher försökte jag dra mig undan för att slippa äta. 

Mina kompisar började komma på mig sen, och även vissa lärare så jag fick dra ner på pluggandet och våga släppa taget om mina betyg en aning för jag mådde så fruktansvärt dåligt. 

Nu när jag började gymnasiet märkte jag att den hets jag fått under högstadiet gnagt sig fast riktigt hårt, och jag känner att jag när som helst kan tappa taget och falla tillbaka ner igen. Det svåra med allt det här är att många vet inte hur det känns. Många tycker det är fånigt, och vissa vet inte hur de ska hantera att jag inte mår bra. Det är svårt för mig för jag vet inte exakt vad jag ska göra när jag mår dåligt. 

Jag får ofta ångest, har sällan matlust men sötsug, händer att jag får panikattacker och de är riktigt läskiga för jag tappar kontrollen. Jag har kontrollbehov över allt. 

Samhällets skönhetsideal påverkar mig negativt och jag har rädsla att gå upp i vikt. 

Psykisk ohälsa är tyvärr ganska vanligt idag.

Skolan sätter hög press på eleverna, att de ska klara betygs-systemets höga och svåra krav. Man ska alltid prestera på topp. Utöver skolan ska man helst följa modet och skönhetsidealet, ha snygga naglar och fint hår, ha en snygg kroppsform, och vara bra! Man ska ha egen dator och en bra mobil, ha senaste väskan, märkeskläder, snygga outfits och smink varje dag. 

Man ska göra som andra och vara cool. Ha bra betyg i skolan är ett plus. 

Men allt det där är egentligen saker man ska hålla sig utanom. Man mår så mycket bättre om man är sig själv.

Jag tycker det är dax att man respekterar alla för den de är, oavsett vilken bakgrund de har, hur de ser ut och vad de är bra på och mindre bra på! Jag tycker vi ska se varandra som vi är, och sluta hitta saker som är dåliga bara av att gå på utseende. 

Som ni nu vet mår jag ofta dåligt, och jag har inte nämnt alla detaljer då jag inte känner jag vill det. Jag vet också att det finns de som har det värre än vad jag har det. MEN glöm inte bort att det är JAG som mår såhär och det tar hårt på mig. Det är inte hur enkelt som helst för mig att bara rycka upp mig. 

Jag kan se ut som vilken vanlig och glad tjej som helst. Men ta det inte för givet. Bakom masken döljer sig mitt sanna jag. Jag är totalt förstörd härinne. Jag vill inte visa mig svag, men ibland blir det för mycket för mig att dölja och det är då i perioder jag är extra deppig och det är särskilt då som jag knappt äter något. 

I sommar planerar jag och min fina kompis My att gå The Color Obstacle Rush i Malmö 2 Juli! (Våra knän tillåter inte att vi springer riktigt...)

Det är en "tävling" på 5 km med 15 olika hinder att ta sig över, men självklart  får man springa bredvid om det är något man inte vill göra. Det finns 6 färgkontroller där de kastar färg på deltagarna! Vad går det då ut på? Jo-det handlar inte om att komma först eller så för det är ingen tidtagning! Man ska komma i mål med så mycket färg på sig som möjligt! Men viktigaste av allt är att man ska HA KUL!! :D Även om Color Obstacle Rush är ett ”löpevenemang”, behöver du inte springa om du inte vill. Det är faktiskt lika många som går (eller dansar!) genom hela banan. ;) 

För att vara med måste man vara 12 år, och upp till 15 år ska man ha vuxet sällskap.  

Vill ni veta mer så googla "The Color Obstacle Rush"! Det är likt The Color Run men här är det hinder med på banan också, så garanterat roligt! :D 

Jag ber 1000 gånger om ursäkt för uppdateringen! Varit uselt uppdaterat senaste tiden!! 
Men jag var som ni vet sjuk hela förra veckan, och nu de första dagarna som jag är tillbaka till verkligheten igen har jag varit så utmattad att jag inte orkat helt enkelt! 
Så ja det är därför som jag inte kunnat uppdatera bloggen! Men vi försöker igen! :) 

Idag har det inte hänt så mycket. Varit i skolan, slutade tre idag. Skulle egentligen ridit Viggo ikväll men jag orkade inte och så funka det inte tidsmässigt heller så han får vila idag! :) 

Till lunch idag i skolan fick vi kyckling med pasta! :D Den röda "salsan" är vanlig taco-salsa ;) 

Som ni kanske sett så har vädret blivit jättehärligt nu i eftermiddag! Tänkte visa hur det såg ut vid Svalövssjön när jag gick hem från skolan :D

Ikväll ska jag se Sveriges Mästerkock på TV4 20:00-21:00! :) Vi ser alltid det programmet-jag och min familj! :)